What's become of me???

Tog mitt vanliga train till skolan idag. Nagonstans pa mitten av vagen dit kommer det in en stor mork man, han bar skylten "homeless" pa magen. Inte sa ovanligt, de dyker upp allt som oftast, ibland sjunger de aven nagon sang och underhaller oss andra pa vagnen, men han har stod bara tyst..
Plotsligt faller han ner pa golvet, kroppen skakar nastan som ett epilepsi-anfall och jag ser saliv rinna ur hans mun. Pa mindre an en sekund har alla runt omkring tagit fem steg bakat. Jag och en (1!) man brevid mig springer fram och forsoker lugna hans skakande kropp. En kvinna sager: "-Don't touch him, he's homeless" Det brister for mig och jag skriker: "Are you fuckin' kidding me?!!! He needs help for christs sake, pull the alarm-button."
Mannen pa golvet lugnar sig lite, han slutar skaka, jag ser att han andas, magen ror sig upp och ner, men ar medvetslos. Vid nasta station kommer security-personal och tar over... Jag lamnar honom dar, springer vidare fran en station dar jag inte kanner igen mig och forsoker stressat hinna i tid till skolan. Bilden i huvudet av den stora skakande kroppen tvingar jag bort och tanker bara pa att inte bli mer an tio minuter sen, da raknas jag som franvarande hela dagen. Kommer pa mig sjalv med att bli irriterad over forseningen, javla vagnar som inte kan komma och ersatta direkt.

En timma senare ser jag en skarrad tjej i studentkorridoren, man ser att hon har gratit och ar ganska uppriven. Hon hade varit dar, men stannat kvar hos mannen tills ambulansen kom. Han hade inte gatt att radda.

Mannen som for nagra timmar sedan foll ner vid mina fotter dog just dar och just da.
Men jag kom i tid till skolan.